Jag gått på samma skola i fyra år, umgåts med samma personer men har aldrig känt mig hemma eller att jag passar in. Jag hamnade i en klass där alla är olika, jag hamnade med en enda som jag känt sedan innan. Var den ena kompisen sjuk gick man själv i skolan eller försökte peta sig in i en grupp tyst och försiktig, Är det så det ska vara? ska man känna sig ensam eller vara med människor man inte hör ihop med? Jag kunde flyttat med vid den tidpunkten hade jag redan gått där så länge så jag ville inte börja om från start. Min skola är den sämsta som finns, det finns ingen rättvisa,inga regler och om det finns så följs dem inte. Lärare som är rädda för eleverna,och inte vågar säga ifrån. Miljön på skolan är som att gemföra mellan en soptipp eller ett slott. Skolan är som en soptipp medans andra skolar är som slott igemförelse. Rektorerna bryr sig knappats om något, när dem är där vill säga. EN GÅNG I VECKAN. Dem vet nog inte vad en telefon är heller för de vet inte hur man ringer tillbaka till föräldrar som vill prata med dem. Jag har aldrig haft en sån riktigt kompis som verkligen är där för en eller man kan prata med om vad som helst. Jag hamnade helt i fel klass. Även om vi haft våra stunder så är det inget äkta. Det finns många falska människor i denna världen och man märker snabbt vilka man kan lita på och inte. Jag har träffat många falska människor i mitt liv, Men jag är även glad att jag kom med vissa roliga snälla människor som gör skoldagarana lite bättre. Visst är det synd att jag kommer glida isär från vissa nu när jag börjar på gymnasiet men jag hoppas verkligen att det blir bättre där, mer kompisar att umgås med och en bättre klass.